En sann historia

Uncategorized Jun 03, 2018

Det var en gång en kvinna. Hon hade levt hela sitt liv på ett sätt som hade förväntats av henne. Iallafall hade hon levt som hon tolkat att hon borde. Hon gjorde som andra och det var det rätta. Från väskan på axeln till barnvagnen hon drog, bilen familjen körde och umgänget de hängde med. Allt var som det skulle. 

Ändå var hon inte lycklig. Hade hon ens rätt att vara sorgsen eller vad det nu var för oskön känsla som planterat sig i hennes inre. Hon hade ju allt. 

Hon pratade med sina väninnor. De gav tydliga råd om hur man skulle tänka bort det som skavde. Lyssnade de, undrade hon. Varför kände inte de som hon tänkte hon när hon såg dem skrattande hälla i sig glasen med bubbel. Vad var det för fel på henne? 

Hon ryckta på axlarna, såsom hon lärt sig av dem. Fokuserade på den ursnygga klänningen hon hade klickat hem dagen innan och kunde för en stund medge att väninnornas råd funkade. Även om bara för en stund. 

En dag orkade hon inte längre. Hon grinade när hon gjorde frukost till ungarna. Mannen kysste hennes nacke och frågade mjukt vad som stod på. Hon valde att vara ärlig. Han tittade fundersamt på henne och sa ”Hur är det möjligt? Du har ju allt du har bett om.” Sen gick han suckande därifrån. Fy så otacksam hon var tänkte hon

När hon kom till mig kunde hon inte sluta gråta. Snyftande sa hon att hon hatade sig själv för att hon var en otacksam och förfärlig människa. Jag svarade ”Det tror jag absolut inte att du är. Min misstanke är att du är olycklig helt enkelt”. Hon grät hejdlöst nu. ”Jag vet inte vad jag skall göra”. ”Vilken tur att jag vet det då”, svarade jag.

Fem månader senare kom hon in på min mottagning med ett stort leende på läpparna. Det var vårt sista inplanerade möte. Hon hade med sig en present. En liten blå skål med en guldrand. ”Den här har jag gjort till dig”, sa hon. Nu var det min tur att grina. Tacksamt tog jag emot den och lät lyckan över hennes livsstilsförändring strömma genom mitt väsen. Vi talade om hur lätt det egentligen hade varit…samtidigt som det hade varit sjukt svårt. ”Jag hade inte velat ha ett enda ögonblick från mitt liv ogjort. Trots att det var så tokigt”, sa hon. ”Det är som en vacker resa till friheten”, sade hon sedan. Jag lyssnade. Jag nickade och sa ”det var fint sagt”. ”Vad skall du göra nu då”, frågad jag sedan. ”Jaa du”, svarade hon med ett skratt. ”Jo, jag skall fortsätta att lyssna och följa det som är rätt för mig”. Mitt hjärta svämmade över igen. Sådär som det bara gör när man ser, hör och känner igen en befriad själ.

Close

50% Complete

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.