Psykosomatik

Uncategorized Feb 23, 2018

För 20 år sedan arbetade jag som näringsmedicinare. Under en avgränsad period ver det många som sökte mig som hade cancer. Med många menar jag runt 100 personer.

Eftersom jag då lydde under en lag som förbjöd mig att arbeta med några olika patientgrupper, där cancer var en av dem, så fick jag förklara det för dessa människor som sökt mig. För vissa var jag det sista halmstrået, för en del andra var det ngn anhörig som menat att "Du bara måste gå till Helena”. För ytterligare några andra var det ett genuint intresse för komplementärmedicin och för en del var det, det sista de egentligen kunde tänka sig, men de var desperata.

Hursomhelt, jag fick börja med att berätta att jag inte kunde behandla deras sjukdom. De allra flesta lät sig inte nöjas med det. De ville vara hos mig. De ville få hjälp av mig på vilket sätt som helst. Jag minns det första mötet där detta hände. Det var en man som hade en långt gången cancer, han sa att han var beredd att göra vad som helst för att få stanna på min mottagning, för han hade i stort sett inget annat alternativ än att dö. Han hade fått mig rekommenderad av ett flertal personer i sitt nätverk och var helt övertygad om att jag var hans väg till livet.

 Vi satt där och samtalade och jag minns att han var upprörd på mig eftersom jag inte ville ta emot honom och att jag var rätt obekväm med det. Hur som helst så kom vi in i ett samtal där han berättade för mig hur han hade det privat och på jobbet. Han berättade att han var pressad och stressad och att hans fru var otroligt besviken på honom på olika sätt. När han pratade noterade jag hur hans kroppsspråk och mimik förändrades och även hur färgen på ansikte och hals skiftade. När jag satt där och lyssnade kände jag olika känslor i min kropp beroende på ”vad hans kropp sa”. Jag började att fråga vad han kände så fort jag såg ett skifte. Efter ett tag blev jag medveten om att den känsla jag själv fick i min kropp när hans kroppsspråk skiftade, var densamma som han själv beskrev. Jag minns att jag delade det med honom och att han blev väldigt intresserad. Så vi började leka kring det. Han berättade, jag såg ngt, kände efter, avbröt och frågade om jag kände rätt, han kände efter och kunde ofta bekräfta att jag var rätt ute.

 När jag bröt mötet var han väldigt ivrig att få fortsätta att träffa mig. Vi bokade en ny prattid eftersom han menade att han kände sig friskare.

 Efterhand kunde jag erbjuda fler människor med aviga diagnoser att komma och prata. Tillsammans med dem utvecklade jag successivt ett nytt förhållningssätt till sjukdomar än det jag haft innan, då jag ställde diagnos och arbetade med kost, näring och olika preparat för stöd. Jag kunde se flera olika faktorer som hängde samman med utvecklandet av sjukdom, vad som kunde vara nocebo hos någon kunde vara placebo hos en annan. Vad som kunde läka en person kunde med andra ord skada en annan. 

Jag minns så väl en kinesiologitest jag brukade göra för att visa på hur saker påverkade den fysiska kroppen positivt och negativt. Ofta testade jag mobiltelefonen och den brukade alltid göra sin bärare svag. Men den här unga mannen, han blev stenstark med och svag utan. Varför? Jo han hade en sjukdom som gjorde att han snabbt behövde få hjälp och mobiltelefonen hade gjort honom mera rörlig. Tog man bort den blev han låst hemma med sin larmutrustning. Jag blev så varse att vi alla är olika och laddar in olika tolkningar av saker vilket sedan styr oss positivt eller negativt.

 Med tiden och växande kunskap och en hel del ”magiska sammanträffanden” bestämde jag mig för att låta min fortsatta bana handla om att samtala med mina patienter istället för att ställa diagnos och ge recept. Samtal som gick ut på att plocka fram läkningspotential, medvetenhet och kunskap kring olika saker man som sjuk behöver förhålla sig till. Min patient fick genom det ett nytt förhållningssätt och tog själva ansvaret för vad de behövde och inte behövde för att kunna läka.

 Genom psykosomatiken fick jag en självklar koppling till anknytningen och uppväxttrauman. De hängde så intimt ihop att de blev självklart att utbilda mina patienter att undersöka och upptäcka hur deras sjukdomstillstånd ofta hängde ihop med uppväxten. Jag utvecklade en samtalsteknik som "låste upp" kroppar och medvetanden, ett antal förklaringsmodeller, förhållningssätt och övningar som fungerade som mediciner för läkning på olika sätt. Det var en tacksam och enormt spännande tid som lade grunden till i stort sett allt jag sedan arbetat med.

 Men nog om mig och mitt och över till dig, för det är ju avsikten med min blogg och min verksamhet.

  • Hur mår du?
  • Har du fysiska symtom av stress, press, oro, sorg eller andra livets ibland svåra situationer?
  • Eller har du en sjukdom eller symtom som strular med dig?
  • Eller lider du av att tankar styr dig och du har svårt att landa i närvaro.
  • Eller tar du kanske ut dig för hårt?
  • Eller har du ett litet världskrig med din kropp för att den är eller inte är, gör eller inte gör som du vill?

 Om ja, eller om du bara är allmänt intresserad så kommer jag att bjuda på en serie blogginlägg som baserar sig på min erfarenhet men även dina frågor. Har du frågor, skicka dem till mig. Jag gör dig anonym så du kan vara helt trygg eftersom jag tänker svara på dina frågor här i bloggen. Jag tänker ta upp olika spännande klientcase men även dela med mig av synsätt, sätt att spåra orsaken till sjukdom och kanske även hjälpa dig att hitta läkningspotentialen. 

 Nu avslutar jag det kanske längsta blogginlägget jag någonsin skrivit och hoppas att du kommer att ha stor nytta av det och dem som kommer framöver.

Just det, mannen som led av långt framskriden cancer, han lever ännu :) 

Ha en fin dag!

Helena

Close

50% Complete

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.