MENINGEN MED LIVET

Det var inte så ofta som hon blev såhär berörd. Tårarna rann nedför kinderna och hennes händer lade sig över hjärtat. Terapeuten titta på henne med värme och tillåtelse. Hon insåg att det var första gången på väldigt länge som hon kände såhär, kanske hade hon aldrig ens känt det innan…

- Hur är det möjligt, frågade hon med tårarna ännu rinnande nedför kinderna

- Jag vet inte exakt vad du menar men mitt förslag är att du inte försöker förstå just nu, bara fortsätt att känna efter hur det känns och var i kroppen den här känslan bor.

Hon lydde, hon njöt..började höra sina inre röster igen, men mindes terapeutens ord; ta ett djupt andetag…håll andan och vänta där ett tag innan du andas ut…då var den där igen…känslan som hon inte ville förlora.

- Jag vill aldrig mer inte känna såhär utbrast hon igen och tårarna kom i en stridare ström

- Vet du, det där är det bästa sättet ett tappa bort känslan…för övrigt kommer den såklart att försvinna men nu när du hittat dit kommer du att kunna ta dig dit igen, sa terapeuten och log mjukt

Två veckor senare satt hon där igen, mitt emot terapeuten och grät. Inte för att det kändes bra utan för att hon tappat bort det. Hon kunde inte hitta tillbaka igen och det var förfärligt. Hon ondgjorde sig över sig själv på olika sätt innan terapeuten till slut stoppande henne, rätt bryskt.

- STOPP! Terapeuten lät nästan hård när hon sa det

- What…hon ryckte till och kände sig genast påkommen

- Sluta upp att göra ned dig själv, du vet ju själv att det är helt fel väg att gå.

- Men jag har ju slarvat och skitit i min uppgift..herregud så värdelös jag är…

- Varför vill du fortsätta?

- Vaddå fortsätta, frågade hon förvånat

- Fortsätta att vara ett offer inför dig själv?

- Vaddå offer? Jag fattar inte..tårarna hade slutat att rinna nu och hon såg bara förvånad ut.

- Märker du inte hur du trycker ned dig själv? Du har inte gjort din uppgift, so what? Det är ju bara ett resultat som betyder något som vi kan ha användning för i vårt samarbete.

- Okey, hur menar du?

- Jag menar att du fått en uppgift som antingen inte funkar eller som sätter igång ditt motstånd. Så vilket är det, tror du? Motståndet mot att göra det som är bra för dig eller en dålig uppgift?

- Åh herregud så svår fråga…hm…uppgiften var ju rätt enkel egentligen men jag tycktes inte hitta någon tid till den.

- Jag fattar. En annan fråga, vad skulle du säga är meningen med ditt liv?

- VA?

- Skall jag fråga frågan en gång till eller hörde du mig, sa terapeuten skrattande.

- Nej jag hörde, men den frågan är ju galet stor…hm…vaddå mening? Jag fattar inte vad jag skall svara..jag går ju till jobbet och gör rätt för mig, tar hand om min gamla farmor när hon ringer..och ja jag försöker ju hitta en man att starta en familj med..men snart är det nog för sent..jag är ju 41…så mening, jaa du…mina vänner är superfina och vi har ju väldigt kul..men mening…hm..att ha kul?

- Ja, kan det vara en mening med ditt liv, att ha kul?

- Jaaaa, hon lät tveksam när hon drog ut på sitt svar, kanske…fast jag tycker att det känns meningsfullt att vara med farmor också…hon är så klok och snäll…och mitt jobb är ju viktigt..sjuka människor behöver ju hjälp..och jag hjälper ju dem…men det är kanske inte kul?

- Så kan du ha fler meningar med ditt liv?

- Ja kanske det, men vad spelar det för roll?

- Det vet jag inte, men tydligen så är det inte tillräckligt meningsfullt för dig att göra uppgiften du fick så du får känna dig såsom du gjorde förra gången vi sågs. Jag minns att du sa att du aldrig ville bli av med den känslan..

- Men fan också. Jag är ju skadad…hon lät då nedlåtande mot sig själv att hon ryckte till, OJ så taskig jag är mot mig själv nu.

- Ja och nu upptäckte du det, hurra vad bra. Terapeuten applåderade och log stort

Hon började skratta och lutade sig tillbaka i stolen, funderade med ögonen fixerade på den gröna växten som slingrade sig på den gardinlösa gardinstången.

- Kan vi börja om, utbrast hon och slog ut med händerna.

- Ja absolut svarade terapeuten, hur tänker du då?

- Jag tänker att om vi två börjar om från början, hur skulle vi då gå tillväga.

- Du menar om det här var första gången vi sågs?

- Jaa…eller typ jag vill liksom bara radera allt bladder med att jag är skadad och sånt. Har du någon bra övning eller så för det?

- Okey, jag tror att jag fattar. Vad händer om jag säger såhär; du vill känna den där känslan som du hade i vårt förra möte och du vill få klarhet i om det finns någon mening med ditt liv, är det så du egentligen menar?

- Ja exakt!! Det menar jag ju egentligen. Hur gör vi då?

- Vi lägger upp en plan tillsammans för hur du, först och främst, skall få möta den där sköna känslan oftare och sedan använder vi materialet som stör ut det för att ta reda på vad som är meningsfullt och inte. Jag tänker också att vi får titta på din infrastruktur, hur du bor, sover, äter, umgås, vilar, sover, rör på dig, intryck och uttryck…ja de sakerna som skapar din livssituation. Dessa är basen och behöver i grunden omse dina egna behov så att du mår bra. Samtidigt så kan vi deala med dina präglingar genom att undersöka allt som du upptäcker stör din känsla av frid, lust och glädje..vad säger du om det? Känns det i rätt riktning?

- Jaaaaa, snälla kan vi göra den planen nu?

- Men den har vi redan, skrattade terapeuten, vi gjorde ju den i vårt första möte..har du glömt det?

- VAAA??? Det har jag verkligen glömt bort. Vad gjorde vi med den?

- Den skickade jag till dig direkt efter mötet och sen fick du den första övningen..den som inte riktigt funkade.

- Men herrgud snacka om att vara hjärntvättad, skrattade hon.

- Det var ju exakt mitt i prick rätt, vi är alla hjärntvättade i någon mening. Det fina är att du kan tvätta ur det som stör genom att bygga in sånt som är bättre för dig..då blir du positivt hjärntvättad. Vad sägs om det?

- Vi kör! Hur gör jag nu? Hon lät ivrig.

- När du kommer hem så tittar du på vår plan igen, mejlar mig om det är något som är oklart med den. Funderar på vad som kan vara meningen med ditt liv och sedan sätter ett larm på din telefon ett par tre gånger om dagen så du kan ta dig tillbaka till det sköna tillståndet. Fortsätt att skriva listan med allt som stör ditt mående, du vet den du inte gjorde från sist. Fyra uppgifter alltså, kan du göra dem tror du?

- Just nu känns det ju skitenkelt, jag är supermotiverad…men samtidigt är jag rädd att jag faller tillbaka…kan du hjälpa mig med det på ngt vis?

- Motivation är ofta kommet av dopamin från mötet, den brukar hålla i ungefär tre dagar om du inte fyller på med motiverande handlingar själv. Mitt förslag är att bestämma exakta tider för dina uppgifter genom att lägga in dem i din kalender med larm, där det finns plats och sedan lyda larmet när det ringer. Ta korta pass för uppgifterna. Då kommer du att lyckas och då kommer kroppen att utsöndra dopamin. Så ta upp din kalender nu och bestäm vilka tider du skall göra vad.

- Va, nu?

- Ja exakt, vi har tio minuter kvar.

Hon tog upp sin telefon och lade in två meditationstillfällen varje dag, en kort skrivstund där hon skulle fundera över meningen med sitt liv samt notera allt hon kunde minnas som stört hennes mående under dagen, innan hon släckte lampan på kvällen och en timme när hon skulle gå igenom planen och skriva ned sina funderingar kring den. Hon stängde telefonen och lade ned den igen i väskan.

- Vet du, sa hon dröjande, jag insåg just att jag tillbringar sjukt mycket tid på sociala medier och det enda jag hade lust med när jag höll i telefonen var att öppna Instagram och svara på alla kommentarer på mitt senaste inlägg..jag är nog beroende av telefonen…kan du hjälpa mig med det innan vi avslutar, hon såg vädjande på terapeuten.

- Att bli av med ett beroende, vilket som helst, är en tuff utmaning, jag skulle kanske acceptera den ett tag till, göra vissa restriktioner i hur lång tid per dag du kan vara på Instagram tex, men låta den vara till du hittat en bättre infrastruktur för dig att landa i först, hur känns det?

- Du menar att landa med meditationen och skrivuppgiften på kvällen först?

- Ja exakt, och tills du har samla ihop mer data till oss från vad som stör dig. Det finns mycket att säga om missbruk av sociala medier, men det tar vi en annan gång eftersom det inte just nu skulle stödja din uppgift. Vad säger du om det?

- Jag gillar det! Jag tror att jag kan dra ned på tiden på Instagram litegrann iallafall. Vi får se. Men de fyra uppgifterna..dom ligger i min kalender nu.